Det ringde på dörren..

...och när man bor mitt i stan med portkod brukar man inte få "oväntat besök". Jag var övertygad om att det var den där jäkla bostadsrättsföreningen som skulle åter igen propagera för att vi ska köpa lägenheterna.

Då jag varit hemma hela dan för att skriva slutprojekt var jag inte direkt propert klädd. Röda mysbrallor, orange kofta, fula tofflor och ingen behå. Det jag i halvsömnen satte på mig i morse m.a.o.

När jag öppnade dörren står där en söt gammal tant och en snygg ung man i kostym. Jag håller armen så där halvdiskret över brösten (2 barn senare liksom) och ser lite förvirrad ut. Den söta tanten utbrister i ett glatt kvitter:
"Nämen va treeeeevligt att det finns någon hemma så där på eftermiddagen!"
Jag: "Ehh...jaaa...hej?"
Hon fortsätter prata, men jag har slutat lyssna. Jag har uppmärksammat broschyrerna som hon håller i handen. Står det inte Vakttornet?

Jag: "Du, det här är nåt religiöst eller hur?". Det här känns inte alls bekvämt. En glad kvittrande gammal dam, en supersnygg kille som stirrar intensivt och jag i min fruktansvärda outfit där jag desperat försöker dölja de behålösa brösten. Och de vill diskutera religion.

Jag säger, lite okänsligt kommer jag på i efterhand, att jag är nog den största ateisten de stött på och att jag inte är intresserad (men kan han sluta stirra snyggingen).

Söta tanten:"Men då har vi just det du behöver" säger hon med ett leende.
Jag: "Ehh...nej tyvärr, tror inte att några broschyrer kan ändra mina värderingar där. Men tack ändå".

Jag lyckas till slut att stänga dörren, men kan inte låta bli att undra. Om jag hade haft anständig klädsel på mig och inte bokstavligt hade blivit tagen på sängen, hade jag släppt in dem då? Jag älskar ju faktist att debattera och det vore fascinerande att göra det med någon som har så absolut motsatta värderingar. Hmm...diskutera homoäktenskap med Jehovas vittnen vore ju faktiskt rätt kul.

Så söta damen och heta Jehovaskillen, nästa gång ni har vägarna förbi så bjuder jag på kaffe :-)